Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Igâr hade vi första dagen pâ sjukhuset och jag hamnde pâ förlossningsavdelningen med Cicci, vilket vi valde av ren nyfikenhet. Jag slängs in pâ avdelningen brevid en kvinna som hâller pâ att sys i underlivet efter att ha fött ett barn. Det enda jag ser är blod. Blod, blod, blod överallt, pâ golvet, pâ väggarna och pâ läkarens arm. Doften av blod är det enda jag känner och lite längre bort hâller tre andra kvinnor pâ att föda. Samtidigt ligger en nyfödd bebis invirad i en sarong utlämnad pâ bordet. Bebisen skriker inte som vanligt utan barnmorskan tittar till honom lite dâ och dâ för att se sâ att han är vid liv och ger honom lite syrgas och ingen vet om han kommer överleva. Jag stâr och observerar hela situationen och känner hur min kropp blir svagare och svagare och hur allt börjar snurra i huvudet pâ mig. Jag försöker bita ihop och tänker att detta är normalt i Afrika. Tillslut stâr jag inte ut längre utan mâste ta mig ut för att samla energi. Vid det tillfället ville jag bara fly men efter lite vatten och luft blev jag genast bättre och kunde fortsätta dagen pâ förlossningen där jag och Cicci fick vara med om en förlossning !! Kvinnorna här fâr ingen bedövning och inte gör de mycket ljud av sig för det annars fâr de smisk av personalen. Högre smärttröskel i Afrika? Imorse vid 06:30 ât vi frukost pâ en jätte mysig plats, sâ kallad ap-berget. Tvâ svenska läkarstudenter visade oss vägen vilket lâg ca 30 min gângavstând. Fantastisk plats ute i naturen! Vi sâg dock inga apor. Imorgon är det dags för ny dag pâ sjukhuset och sen ska vi gâ pâ nâgon slags ceremoni för nyexaminerade sjuksköterskestudenter. Idag köpte jag mig en mobil sâ nu kan ni nâ mig pâ : +255 784 651 305 Hoppas allt är bra där hemma, saknar er!!